Description
Jag ställde klockan väldigt tidigt för att fånga dimman i Tjaukle. Jag hade sett framför mig egentligen hur solen skulle stråla fram mellan trädtopparna och att dimman skulle välla fram mellan grenarna. Det var iaf så jag visualiserade det hela. Så jag satte klockan väldigt tidigt, kokade kaffe och satte mig i bilen. På vägen ut till Viklau så såg jag hur dimman låg tät över åkrarna och jag tänkte att det här blir perfekt när solen tittar fram. Men solen tittade aldrig fram för dimman var så tät, jag väntade rätt länge i Tjaukle och jag fotade lite ändå men det jag såg vart jag så besviken över. I kameran såg det så platt och tråkigt ut, inte alls som jag hade föreställt mig. Hela vägen hem satt jag och var bitter över att jag hade gått upp så tidigt och att det blev en besvikelse. När jag laddade in bilderna i datorn och började se hur det faktiskt såg ut så blev jag överraskad och lite glad. Se så vackert de blev ändån.
